Jag kan inte sitta & äta när det sitter tusentals människor runt om kring mig. Jag tycker att det är hur hemskt som helst när någon/några sitter och nästan glor på mig när jag äter. Jag känner mig helt ärligt hur ful som helst ut när jag tuggar/dricker ..

Jag är för dendelen hur blyg som helst, jag som t.ex har känt josefins familj över 1 år jag vågar inte äta hemma hos henne jag är jätte blyg, om hon tar med det upp på sitt rum kan jag äta eller om vi är själv i köket går det, men om hennes familj sitter med går det inte, jag är rädd att dom ska fråga eller prata med mig när jag har något i munnen.
& sen är jag också skitfeg att stå och prata framför klassen själv det är nog det värsta jag har varit med om !
Är det bara jag som hatar när det är kväll och är kolsvart ute ?
Jag är ju somsagt ofta med josefin & hemma hos henne, också ska jag cykla hem det är kallt och kolsvart jag är alltid rädd att det sitter någon i en bil och typ vill döda mig eller något ?
Har aldrig vart så förut, men förut blev jag jagad av ett par utläningar. Jag hade cyklat med emilia hem & jag skulle också hem, jag å emilia bor en bit från varandra, också cyklade jag först mot aga men där satt det några så jag vägrade att åka där.
Sen åkte jag backen ner mot jernvallen också kommer det en vit bil, också ser jag att det sitter någon där i men jag är helt säker på att ingenting ska hända, också vänder bilen och åker efter mig .
Jag vart skit rädd jag började gråta och som tur var hade jag pengar på min mobil så jag ringde min syster som var påväg att möta mig med hennes kille och hennes kompis .
Men bilen åker efter mig hela tiden, bilen körde mot rött och åkte efter mig tillslut saktade den ner när han i bilen såg att jag pratade i telefon, när jag pratade med min syster fick jag knappt nå luft.
Jag kunde inte andas jag visste inte vad jag skulle göra, annas kille stog och tröstade mig också och frågade vad som hade hänt osv, jag berättade allting han frågade om han skulle gå & prata med han i bilen. Men min syster sa ifrån för hon ville inte att det skulle bli något bråk.
Nu blev det som världens historie, men jag var bara tvungen .

Nu kanske ni förstår varför jag HATAR att vara ute själv, även när det är ganska ljust är jag lite rädd att något ska hända.
Men det som hände mig den kvällen det var innan sommarlovet jag höll på att dö, jag var så rädd så jag inte fick nå luft, den kvällen trodde jag att jag skulle dö .